Besvikelsen när det inte fungerar

Hej fina vänner!

Anledningen till att det varit så himla tyst här är främst att jag varit supersjuk, och är fortfarande ganska illa däran men på bättringsvägen åtminstone. Skönt, är så jädrans uttråkad. Dessutom skriver jag A-uppsats och det går riktigt bra om man bortser från sjukdomen som kommer i vägen. Det är argumentationsanalys vi håller på med och jag har valt veganismen som ämne. Det känns överkomligt och inte alls särskilt svårt, men väldigt roligt.


Besvikelsen sitter istället i äggstockarna. När jag var på ultraljud gissade gyn på ägglossning på CD 17-18 och jag fick positivt ägglossningstest på cykeldag 18. Det innebär att ägg bör släppa inom 36 timmar, men det har det fortfarande inte gjort och nu är jag på cykeldag 22. Kroppen har alltså försökt släppa ägg men misslyckats och så här har det blivit några gånger de senaste cyklerna, vilket är ännu ett problem i högen. Mina TTC-vänner (TTC = Trying to concieve) på Instagram säger att jag ska kräva ovitrelle - en spruta som gör att ägget faktiskt släpper. Som bekant är jag dålig på att kräva, men jag ska ringa gyn imorgon och påtala problemet, fråga vad fasiken jag ska göra och säga att nästa runda vill jag ha ovitrelle.



Det som är så förbannat jobbigt är att jag blir så här skitglad när jag får en skitglad liten pök-gubbe på testet, och sen blir jag så jävla besviken när det ändå inte fungerar. Alltihop känns så ... random? Det verkar liksom inte spela så stor roll vad jag gör. Alla ansträngningar är förgäves. Det kanske är universum som försöker tala om för mig att lägga ner och chilla lite, men det är ju så lagom enkelt när man då får cykler på 100 dagar och tiden bara går.

Vi har ännu inte hört något ifrån Livio i Falun, men remissen skickades för bara 10 dagar sen så förhoppningsvis blir vi kallade snart. Jag har hört från vännerna på Instagram att de har fullt upp efter jul och nyår, så vi lär få vänta ett tag till.

Det är lite tungt just nu. Igen. Det här är faktiskt det jobbigaste med hela den här resan - att den förbannade ägglossningen inte blir av. Att gå och vänta på den. Att inte ens få en chans att försöka för att den aldrig sker. Jag är så otroligt avundsjuk på er som har en fungerande cykel. Men så kan man ju egentligen inte säga, för det är ju ingen garanti för att livet är tiptop. Det är ingen idé att avundas någon, för man vet inte vilken skit de brottas med. Gräset är aldrig grönare. Det vet väl jag det, som står ut med ständiga kommentarer om hur jobbiga ungar folk har, om att saker och ting inte hinns med pga barn, om att man ska passa på och sova medan man kan och om att jag ska vara glad att jag har tid att göra vad jag vill. Störigt då att det jag vill är att bli mamma.

Men i grund och botten är jag ändå positiv. Jag litar på universum och tror det kommer ske på ett eller annat sätt, när det är meningen. Så jag lyder order och passar på att läsa. Passar på att äta varma mackor till middag och ta sovmorgon. Passar på att spara pengar och njuta av tystnaden. "Tar vara på min frihet", trots att jag inte har friheten att bli det jag allra helst vill bli, nämligen morsa.


Gillar

Kommentarer

MartaKristin
MartaKristin,
Håller tummarna att det snart funkar för er! Tycker att både du och P är grymma som fortsätter kämpa på! ❤️❤️nouw.com/martakristin
BellEveTherese
BellEveTherese,
Åh tack goding, kram på dig 💕💕nouw.com/bellevetherese
Evelina
Evelina,
Håller tummarna för att allt går bra för dig. <3 epicevelina.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229