En längtan som är obeskrivlig

Jag tror det kan vara svårt att förstå, hur mycket barnlängtan kan påverka en. Hur intensiv den kan vara. Hur duktig den är på att nässla sig in i alla delar av ens liv. Hur smärtsam och tung att bära. Hur ensam och hopplös den kan kännas.

På affären möter jag en gravid kvinna, två barnvagnar och en femåring som vill ha godis på en tisdag. Naturligtvis triggar det en längtan. Det kan nog de allra flesta förstå. Vad som däremot kanske är svårare att tänka sig, är alla de subtilare längtanspåminnelserna. Reklam för twistshake. Barnvagnen i trappuppgången. Snögubben på gården. Pulkan i backen. Julgranen i vardagsrummet. Boken på nattduksbordet. Filmen på tv. Tillslut även gården i sig, för överallt ser man en fantasi, ett barn som ännu inte fötts men som springer omkring på gräsmattan, före en mamma och pappa som vill att hen ska dricka bara lite mer vatten, medan solen gassar. Som ett spöke sällar sig det där barnet som bara jag kan se till de andra som kastar sig över pulkan och åker på mage ner för backen. På kvällen när julklapparna delats ut så sitter det där - barnet, med stora, förväntansfulla ögon och öppnar för första gången paketet nästan helt på egen hand.



Vissa dagar orkar jag inte med något av det, andra dagar sitter jag och favoritar bebiskläder på Sellpy och bestämmer vilken vagn som passar oss bäst. Det är när hoppet lever, så gott som alltid dagarna efter ägglossning. Då finns det en möjlighet, en liten liten chans. Tiden har aldrig i mitt liv gått så långsamt som den gör efter ägglossning. För mig är det två veckor mellan den och mensen. Jag börjar testa redan 9 dagar efter ägglossning. Dräper hoppet lite i taget, för om det är negativt på dag 9 finns det ändå en chans, men den är mindre. Om det är negativt dag 11 är chansen minimal, men hoppet är envist. Ibland lyckas man till och med hålla det vid liv trots att mensen startat, för det händer ju att vissa blöder trots att de är gravida.

Två år. I två år har jag bott och levt i denna berg- och dalbana och det tär på en, det gör det. Det konstiga, och fantastiska, är att hoppet alltid återvänder. På något sätt återuppstår det, och trots att jag fått veta att jag har endometrios och bara en fungerande äggledare så är hoppet lika stort nu som innan, för när det kommer till barnaskapande verkar det knappast följa några mönster eller regler. Plötsligt händer det bara.



Jag är på dag 5 efter ägglossning och låter dagdrömmarna få fritt spelrum. Jag överväger tygblöjor, förkastar plast och letar efter träleksaker. Jag försöker förstå skillnaden på olika nappflaskor (hur har vi överlevt med bara helt vanliga flaskor?) och konstaterar att dagens barnvagnar är mer lika rymdskepp än bebisskjutsar.

Jag låter hoppet växa
. Tänker mig en världens bästa julklapp. Föreställer mig hur jag berättar för Peter att han ska bli pappa. Det vore fint ändå, om det fick bli så den här julen när den förra blev så tung. Jag drömmer om nästa jul. Om att vara mamma då. Favoritar några fina julkläder till väldigt litet barn. Bara ifall att. Räknar ut beräknat födelsedatum. Känner efter i varje vrå av min kropp om något, något litet kanske känns nytt och annorlunda, trots att jag vet att det är alldeles för tidigt.

Trots att jag alltid blivit besviken, varje cykel i två år, så hoppas jag nu lika innerligt som då, och längtan verkar växa med hoppet. Växa till ett inre inferno, ett hot om explosion. För vet ni? Man kan sakna någon man aldrig träffat. Man kan sakna hen så att hjärtat brister.


Gillar

Kommentarer

SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Godmorgon finaste du! Du skriver alltså så otroligt vackert, så genomtänkt och så bra! Jag tycker ni är så sjukt starka, ni kommer klara det här. Jag skickar massa kramar till er och hoppas med er 😊 <3nouw.com/sofialissmyr
BellEveTherese
BellEveTherese,
Godmorgon goding! Tack fina du ❤️ Det värmer vet du. Kram och massa kärlek till dig! nouw.com/bellevetherese
Denise Taylor
Denise Taylor,
Så fint skrivet! Hoppas innerligt att er önskan slår in snart <3 KRAMtaylorsroom.blo.gg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229