Mål och förhoppningar för 2020

I år fyller jag 30. Det är ganska galet. Hur gick det ens till? Jag känner mig ofta som en tonåring bland vuxna, och andra gånger som en tant bland ungdomar. Men 30. Passar jag någonsin in där? Det vet jag inte. Men nu är det som det är.

Det här med nyårslöften gillar jag inte, men mål och förhoppningar är något annat. Jag tror ni kan gissa vilken min största förhoppning för året är? Såklart - att få bli mamma, eller åtminstone gravid så att jag får bli mamma år 2021. Men det är inget jag kan styra över. Det ligger i Guds händer.

Något jag däremot kan styra över är målen jag satt upp för 2020. De sitter endast för min egen skull och för att jag, vid årets slut, ska må bättre än jag gör nu. Inte för att jag mår så hemskt dåligt nu, trots årets motgångar har jag utvecklats enormt och jag är väldigt stolt över hur långt jag kommit. Men jag vill komma längre.


Jag vill sluta lägga energi på de som inte lägger någon på mig.

Jag har en förmåga att bry mig mer om andra än de verkar bry sig om mig. Jag saknar ofta människor som inte saknar mig och jag tänker ofta på personer som inte har några tankar på mig. Jag avskyr att vara arg och besviken på folk så jag vill förlåta så fort som möjligt, vilket ibland har inneburit att jag bett om ursäkt bara för att öppna en möjlighet för den andra personen att be om ursäkt, så att jag kan få förlåta och få ro i själen.

Att vara arg är en av de jobbigaste känslorna jag vet och därför är jag det så sällan, därför förlåter jag så himla lätt. Det är även därför jag gärna pratar om saker och talar om hur jag känner. Och det är i sig något jag gillar med mig själv (måste vara hemskt att gå runt och vara arg hela tiden, och att aldrig prata om sina känslor), men det jag behöver lära mig är att det finns en gräns och att jag och mina känslor också spelar roll. Att jag inte alltid måste vara den som klamrar mig fast av rädsla för att förlora folk. Jag kan liksom kämpa för att få tillbaka vänner som försvann för 10 år sen, trots att de betett sig väldigt illa mot mig. Som om de betyder så mycket mer för mig än jag gör för dem. Vilket alltså är en återkommande känsla jag har. Med andra ord vill jag under 2020 lägga min tid på de som verkar älska mig lika mycket som jag älskar dem, och sluta benda over baklänges för folk som inte bryr sig. Och med det menar jag även sluta älta dem.


Kämpa på med skolan.

Jag har faktiskt funderat många gånger på att byta utbildning. Sanningen är att jag alltid velat bli bibliotekarie men tidigare fattade jag det som att man måste ha Matte B då och det har inte jag. Nu visar det sig att man inte alls behöver det. Men drömmen är ju alltid kreativt skrivande, så ämneslärarutbildningen har konkurrens. Inte minst för att jag är ganska besviken på hur den här terminen sett ut. Otroligt röriga uppgifter, allmänt kaos, fokus på helt oväsentliga saker och stress pga otydligheter och misstag. Vissa gånger har jag känt att jag verkligen inte vill jobba som lärare om det är så här det känns. Ständig stress, press och ett never ending kaos.

Jag känner mig själv så pass väl att jag vet att jag passar bättre på ett bibliotek eller som författare
, men jag måste också tänka realistiskt och utgå från var jobbmöjligheterna finns. Och de finns på den väg jag redan valt - som lärare. Men om jag kommer in på Kreativt skrivande så överskuggar det allt, helt klart. Det är de kurserna jag sökt om och om igen i flera års tid utan att komma in, så om det sker tvekar jag inte utan hoppar på den istället.

Jag har redan bestämt att om jag fortsätter på lärarutbildningen, vilket jag högst troligt gör, så går jag ner från inriktning gymnasiet till inriktning 7-9 vilket innebär att jag kan undervisa klass 4-9. Detta för att utbildningen är ett år kortare, det finns större möjlighet till jobb här och för att det känns mer varierande då det är stor skillnad på barn i klass 4 och klass 9.

Hursomhelst - vad som än sker så är målet att kämpa vidare och utbilda mig. Det har varit tungt den här terminen men jag har tagit mig igenom det och jag har växt och lärt mig saker. Det har varit givande.


Spara mer pengar.

Om ni visste vad med pengar en måste punga ut med när man försöker göra unge men aldrig vet när man har ägglossning och lider av hormonell obalans. Ivf kostar också skjortan, även fast man får 3 försök finansierat. En runda sprutor och mediciner kostar ca 3000 men högkostnadsskyddet kickar in vid ca 2300. Tack älskade Sverige för det. Men målet är alltså att spara som fasiken för även om jag varit ganska duktig på det finns det fler kronor att hålla i och det finns inget som ger mig sån ro i själen som vetskapen om att man har en liten ekonomisk trygghet, utöver det vi sparar till drömungen, pension och annat.


there’s that. Naturligtvis är målet att fortsätta utvecklas, älska mig själv och vara snäll mot mig själv kvar. Det finns alltid där.


Gillar

Kommentarer

Ida
Ida,
Önskar dig (er) en fantastiskt år ❤onlyonewaytogo.blogg.se
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Jag älskar att du är så klok, skriver så bra så man verkligen förstår dina känslor! Jag hoppas verkligen att din högsta önskan ska slå in älskade du. Massa kramar 😊 <3nouw.com/sofialissmyr
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229